Röd sexa

Jag har alltid funnit Uppsalas Smålands Nation vara ett kreativitetens fyrtorn där de lite mer exotiska elementen i den studentikosa karaktären tillåtits flöda fritt. Detta har genom åren lämnat sina spår i form av lustiga avarter och nästintill provocerande små ceremonier. När Gyllenbögel och undertecknad bevistade hedersledamots- konventet som gick av stapeln i sagda nations hus men innefattade hela stadens hedersledamöter, så blev vi minst sagt förvånade på en rad punkter. Endast ett fåtal kan jag dela med mig av i skrivande stund.

Jag vill inte tråka ut er med en lång förteckning över sittningsdetaljer, även då denna sittning skulle tåla en genomgående dokumentering (t ex så lättade Inspektor på slipsknuten redan under varmrätten). Istället känner jag mig plägad att fylla ut texten om sexan.

Sexan var sittande och hade pågått i en trekvart. Då lyfter hedersledamot Cranströmmer glaset och klingar det som så:

- "Upp och hoppa, torrbollar, jag begär indiansexa!"

Smålänningarna anfaller pappersduken med gott mod och river av den en dyl "bandana" eller ett hårband, på den svenska som våra fäder hade velat att vi använde. Sedan knyter dom den runt huvudet. De med studentmössor vänder den bak och fram. Vi andra följde efter och så var vi plötsligt indianer, så lustigt!!

Under en indiansexa får deltagarna enbart dricka genever, det vore nästintill stadgebrott att inte göra det, så jag och Gyllenbögel drack oss varma om kinderna och sjöng ur den speciella indiansångbok som delats ut för syftet. Vi var i sanning indianer.