Landshövdingens finest

Med terminsstarten har en ny generation kunskapstörstande ynglingar med nedärvd respekt för auktoriteter stått på trappan till studenthemmets portar i tre dagar och tre nätter. En efter en har de aspiranter till en säng, ett kokkärl och en armbindel vid stadens och kanske rikets mest akademiskt dekorerade studenthem troppat av, givit upp ställda ansikte mot ansikte med tomhetens gråhåriga gast.

Åtta till antalet är de fräkniga gossar som satt mod och ära framför trygghet, varm choklad och andefattiga dokusåpor i korridorsboendets falska gemenskap. Dessa blir nu, i skrivande stund drillade av hemmets vapenintendent, Gustaf Herenius till att finna stolthet i kollektiva gemenskaper som hem, studentnation, kyrka och stat. Syftet? Ja, som alla organisationer med självrespekt har hemmet en verksamhetsplan med tydligt avgränsade mål som sittande styrelse lätt ska kunna bocka av vid tillfredställande uppfyllelse. Sjätte punkten under delplanen ”Försvar och Disciplin” ger vid handen, och jag citerar stycket som det står att läsa:

"Att starta upp en studentmilis till försvar för landshövdingens fårhjord.”

Förutom en erfaren härförare som tidigare stått öga mot öga med vänsterligister och andra kriminella schatteringar i samhället stod det klart för sittande husmöte i januari att unga rekryter med eld i blick och vapentjänstgöring färskt i minnet var det som krävdes för att genomföra punkt nr sex i FD-delplanen. Här är vi nu. September och terminsstart. Som alla vana rekryterare från föreningslivet vet, kommer studenter numera nästintill enbart på hösten, vårterminen är 50%-målets bakvatten. Men åter till sak.

Dagen för milisens genesis var kommen. Den sjätte september stod gossarna nyrakade och iklädda specialsydda uniformer i hemmets färger. I gryningen hade styrelsen nedtecknat schema för att säkra patrulleringens kontinuitet. Iväg marscherade truppen för att gemensamt med befälhavaren, undertecknad, granska terrängen i fråga. Slottet och backen som vetter mot Svettis, som man tills nu enbart studerat medelst kartor, bredde ut sig och där stod fåren, objekten för vår tjänstgöring.

”Unga gossar blifva män under tider af motgång” skrev Heidenstam, sanningen är vacker också när den är hård. Från fönstret vinkade Landshövdingen och visade därmed sin uppskattning med milisen, görandes det jobb som polisen så ofta misskött eller ignorerat. De tvenne som tilldelats första passet stannade kvar då undertecknad med sin flock gingo tillbaka till hemmets värn. Punkt sex i FD-delplanen är på god väg att uppfyllas och Pater log vid vår återkomst det leende som i historien fått den mest hårdhjärtade röding att smälta och gråta glädjetårar vid hissningen av flaggan. Ten Four.