Seans i skärgården

Hela redaktionen för K&T hade samlats i helgen tillsammans med dyra vänner och kollegor från Sveriges Förenade Sakrevisorer. Vi träffas regelbundet under året, utbyter erfarenheter och diskuterar vad som ligger i sakrevisionens verbalidiomatiska "pajp".

Efter mötet var över (varken protokollsanteckningar eller reservationer hade inkommit, kamraterna är samstämda och verkar i harmoni) beredde vi oss på två dagars festligheter och försvann sen in i dimman. Trerätters, Hallands (mycket exotiskt, men så går det när representanter från Linköping ansvarar för snapsinköpet), punsch till kaffet och paddling av både bröder och systrar som brutit mot en eller annan regel, ja, det fanns ingen hejd.

Inspirerade av våra vänner på Smålands Nation blev vi framåt småtimmarna tillräckligt motiverade för att utlysa indiansexa. Det var broder Friis, en relativt ny sakrevisor för Kollegiet för Grundforskning i Lund, som dristade sig till att göra själva hemställan. Mycket modigt och framåt av Friis, det ska ingen beröva honom men det olämpliga i att en i sammanhanget så ung och oprövad sakrevisor går och begär indiansexa väger tyngre. Efter att jag och Syster Blavatsky samtalat beslutade vi oss för att hänge oss åt indiansexan med full vigör, men att en disciplinåtgärd var att rekommendera i ett senare skede.

Festen fortsatte, dimman spred sig. Gyllenbögel slog sig i lag med broder Risenius och hävdade med femåringars envishet att Än en gång däran var skriven av Bellman, ett misstag som inte hade begåtts av någon av dessa herrar under normala omständigheter men i detta annalkande undantagstillstånd fick barnasinnet fritt spelrum. När sanningen kommit fram ett par telefonsamtal senare ångrade sig de båda djupt men fick smaka på den provisoriska paddel som installerats under dagen i form av den gigantiska stekspade som följde med stekhällen i den synnerligen väl utrustade gården. Här fick också Friis smaka och sen lade sig stillheten som en linnefilt över gården, stenarna och gräset. Vi var kollegor och kära vänner och skulle så alltid förbli.