Den återuppståndna överbibliotekarien

Överbibliotekarie Ulf Göransson har under åren fått utstå hård kritik, stundtals berättigad, stundtals befängd. Under det gångna året har dock Göransson tystat både den kunskapstörstande studentmobben men också den likt Mammon pengaförsmäktande universitetsledningen. Idag prisas hans namn. På listan över bedrifter finner vi:

• Göranssons manövrar för att segla renoveringen av Carolina i hamn, trots att universitetet fegt backade ur redan vid den fjärde av de totalt sex etapperna. Carolina lever och andas en frisk och ljuvlig syréndoft. Vad mer kan vi kräva?

• Göranssons egenmäktiga förfarande som räddade åtskilliga volymer från bålets förtärande flammor. Rationaliseringar under 2000-talet har gett upphov till flertalet tveksamma påbud från Rektor Magnificus, däribland bokbålen vid Carolina Rediviva. Göransson grep under våren 2005 in i ett bokbål som vaktades av polis med en egen privat insatsstyrka, en för ändamålet upprättad akademisk milis. Med det avbröts bokbålen som instrument för besparingar ty omvärlden provocerades till att rikta strålkastarna på händelserna och ytterligare tilltag i den riktningen förbjöds. Är inte detta vad encyklopedin kallar mod?

• Göranssons insatser för att inhämta externa resurser i form av donationer och gåvor i ansvarstagande akademikers namn. Så sent som i våras fick Carolina överta fullmakten över den avlidne hedersdoktorn Greta Renborgs tillgångar, ett avtal som Göransson i allra högsta grad disponerat till Carolinas fördel. List och charm? Otvivelaktigt.

Anders Björck gör rätt i att hedra Göransson, tysta är de ligister som vanhedrat överbibliotekariens namn och tysta skall de förbliva.