Fyris som slagfält

Rivaliteten som existerar mellan studenthemmen på St. Johannesgatan är väl dokumenterad och känd av alla Uppsaliensare, för K&T:s läsare i provinserna kan jag försäkra er om att den är dödlig. Handgemäng har startat mellan Uppsaliensiska bröder flera år efter erlagd examen, enbart på grund av den enes seniorsskap i Borgarhemmet och den andra i Norrbyska studenthemmet. Undantagstillstånd av den här naturen brukar inte tillåtas i längden i Uppsala, ej heller i detta fall. Så småningom manades ett par ansvarskännande äldre akademiker med inspektorskvalitéer till att ta upp den taktpinne, vilken tappat sin kraft under tidigare dirigenters ruggslitna regimer som ställts inför det tilltagande barbariets orkester, och inrättade studenthemsspelen där ynglingars aggressioner och ilska kunde få utlopp.

Så blidde det. Studenthemmen skulle förbrödras genom rodd och grekisk-romersk brottning. De olika hemmen utvecklade varsinna skolbildningar inom de tvenne idrotterna, Övre Fjellet blev kända för sin enastående taktkänsla i rodden medan Nedre Fjellet fulländade en brottningsstil där fotarbetet sattes i centrum.

Rosénska studenthemmet, vars vapen bränts in med järn i både min och Carl-Wilhelms lekamen, blev något av ett "all-round"-hem med en god kämparanda, hög lagmoral och fin fysisk form.

Så gingo vi alla ner till Fyrisåns stränder vid Järnbron, några brottades till borta var all oro, andra rodde till handflator förenats med årornas balsaträ. Vår opartiska domare fick bli Pater på Ansgarsgården och han dömde till Rosénska hemmets favör i rodden samt Norrbyska hemmets dito i brottningen. Genom fysisk anstränging och rent spel hade vi gått bortom juvenil rivalitet och funnit den enighet som ingen Uppsaliensisk student eller borgare borde förvägras. Döpta i eld hade vi nu tagit ett steg närmare den Hegelianska folkanden, för som det står i Matteusevangeliet kap 5, vers 9:

• "Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner."