Dilettanter på honnören
Någon måste våga tala även då stämningen kräver att man ska tiga. Jag har under februari och mars månad burit på en växande vrede över sakernas tillstånd, ett tillstånd som vi alla från hög till låg accepterat och tagit som karvat i sten. Jag vill meddela mig nu, utan omskrivningar eller genom att skjuta sanningen i sank: Att som dignitär och sittande på honnören ha sin i övrigt obemärkta fästmö/fästman som bordsdam/bordsherre. Detta oskick förvandlar honnören till ett veritabelt zoo av både högdjur och parkskötare. Syftet med honnören är just att garantera ett ståndsmässigt bordssällskap till alla inblandade, i andra hand att resten av gasquebesökarna får se det ljus som deras hela liv skall lysa.
Att inspektorsfru/man får deltaga, ja det går ju faktiskt utmärkt då vederbörande allt som oftast är högt uppsatt inom akademien och kan föra sig i sammanhanget. Men kurators pojkvän? Jag lämnar frågan hängande, trygg i att mina läsare tar facklan och springer vidare, till trädgårdsgatan, st:larsgatan och ända bort till östra ågatan. För premierande av höga ämbeten och släktnamn, mot oskick i bordsplaceringshanteringen!
Att inspektorsfru/man får deltaga, ja det går ju faktiskt utmärkt då vederbörande allt som oftast är högt uppsatt inom akademien och kan föra sig i sammanhanget. Men kurators pojkvän? Jag lämnar frågan hängande, trygg i att mina läsare tar facklan och springer vidare, till trädgårdsgatan, st:larsgatan och ända bort till östra ågatan. För premierande av höga ämbeten och släktnamn, mot oskick i bordsplaceringshanteringen!
posted by Horace Pilflykt | 3/13/2006
3 Comments:
Broder Horace väcker en frågeställning av stor betydelse, leve han! Alldenstund framgång nu kröner hans hjässa glömmer han ändock att omnämna den omoral som finnes bland studenterna. Det synes mig som om dagens Upsaliensare finner det naturligt att umgänget med det täcka könet kan ske öppet i flagrant brott mot tradition, sedessamhet och Den Goda och Heliga Lära.
Etikettens krav äro enckla! Make och maka placeras aldrig bredvid varandra, ty de finner tillräcklig tid för samtal vid hemmets härd. Ändock placeras de så att kommunikation mellan familjeöverhuvudet och hans kvinna kan ske obehindrat i de fall behov av tillrättavisning eller annan vägledning skulle uppstå.
Fästman och hans fästmö placeras jämte varandra så att sällskapet kan hålla dem under uppsikt. Under alla omständigheter bör fästfolket omges av bordsgrannar kända för sitt förstånd och sin dygdighet som kan erbjuda samtal om Lifvets och Ansfarstagandets värfv.
I övrigt erkännes icke några andra relationer, varför frågan om så kallade pojkvänner naturligtvis aldrig uppkommer. Jag är, på min ära, bedrövad över att höra om det oskick där Upsalas Student Corps icke längre anställer räfst och rättarting bland sina mera osedesamma medlemmar. Men förvånens icke! Ty även inom
Corpsens Cancellarium och Fullmäktige frodas sådana otäcka samvaror, ävenså bland Corpsens Styrelses och Fullmäktiges främsta företrädare.
Som avslutning vill jag ödmjukast ställa mig frågan hur broder Horace har det med kännedomen om de personliga pronominas genus. Har han månne förväxlat könen i fraserna om "inspektorsman" och "kurators pojkvän"? Eller, ve och fasa, antyds att Upsalas studenter icke längre är karl för sin studentmössa?
Madame,
Jag ber er aller ödmjukast förlåta mitt övertramp. Er hulda person, ni min sköna musa, skulle saknas oss alldeles förfärlig all den stund Quinnan försvunno från vår sida.
Lika fullt konstaterar jag att Quinnan, huru skön och blid hon än må vara, har sin främsta plats vid sin makes sida.
Det höves er att ni så raskt och flitigt fullgjort era husliga plikter att ni finner tid att diskutera det som på oss män anbekommer. Men seså Quinna, stunden är övfer. Stå inte där och titta, hämta oss vår punsch!
Leve vi! Män, alltså.
Jag kan enbart hålla med Syster Blavatsky, Heidenstam ska avstå från att tala till K & T:s besittare som om han talade till sin tjänare. Vidare bör Heidenstam snarast lämna den provins han för närvarande befinner sig i och de facto besöka Uppsala eller Lund. Mycket har hänt sedan hans namne diktade i det fria, den första kvinnliga kuratorn bevisade sin duglighet i nådens år, 1940 på Kalmars Nation. Även i övriga påståenden finner ni föga stöd hos det goda vänners lag som ställer sitt mod och sin kraft bakom K & T. Ert resonemang har intet att göra med varken forskningskvalitet, högtidsdräkter eller kollegialt styre av akademien. Med det säger jag god natt!
Skicka en kommentar
<< Home