Kvalitet & Tradition

Landshövdingens finest

2006-09-08T00:17:00.000+02:00

Med terminsstarten har en ny generation kunskapstörstande ynglingar med nedärvd respekt för auktoriteter stått på trappan till studenthemmets portar i tre dagar och tre nätter. En efter en har de aspiranter till en säng, ett kokkärl och en armbindel vid stadens och kanske rikets mest akademiskt dekorerade studenthem troppat av, givit upp ställda ansikte mot ansikte med tomhetens gråhåriga gast.

Åtta till antalet är de fräkniga gossar som satt mod och ära framför trygghet, varm choklad och andefattiga dokusåpor i korridorsboendets falska gemenskap. Dessa blir nu, i skrivande stund drillade av hemmets vapenintendent, Gustaf Herenius till att finna stolthet i kollektiva gemenskaper som hem, studentnation, kyrka och stat. Syftet? Ja, som alla organisationer med självrespekt har hemmet en verksamhetsplan med tydligt avgränsade mål som sittande styrelse lätt ska kunna bocka av vid tillfredställande uppfyllelse. Sjätte punkten under delplanen ”Försvar och Disciplin” ger vid handen, och jag citerar stycket som det står att läsa:

"Att starta upp en studentmilis till försvar för landshövdingens fårhjord.”

Förutom en erfaren härförare som tidigare stått öga mot öga med vänsterligister och andra kriminella schatteringar i samhället stod det klart för sittande husmöte i januari att unga rekryter med eld i blick och vapentjänstgöring färskt i minnet var det som krävdes för att genomföra punkt nr sex i FD-delplanen. Här är vi nu. September och terminsstart. Som alla vana rekryterare från föreningslivet vet, kommer studenter numera nästintill enbart på hösten, vårterminen är 50%-målets bakvatten. Men åter till sak.

Dagen för milisens genesis var kommen. Den sjätte september stod gossarna nyrakade och iklädda specialsydda uniformer i hemmets färger. I gryningen hade styrelsen nedtecknat schema för att säkra patrulleringens kontinuitet. Iväg marscherade truppen för att gemensamt med befälhavaren, undertecknad, granska terrängen i fråga. Slottet och backen som vetter mot Svettis, som man tills nu enbart studerat medelst kartor, bredde ut sig och där stod fåren, objekten för vår tjänstgöring.

”Unga gossar blifva män under tider af motgång” skrev Heidenstam, sanningen är vacker också när den är hård. Från fönstret vinkade Landshövdingen och visade därmed sin uppskattning med milisen, görandes det jobb som polisen så ofta misskött eller ignorerat. De tvenne som tilldelats första passet stannade kvar då undertecknad med sin flock gingo tillbaka till hemmets värn. Punkt sex i FD-delplanen är på god väg att uppfyllas och Pater log vid vår återkomst det leende som i historien fått den mest hårdhjärtade röding att smälta och gråta glädjetårar vid hissningen av flaggan. Ten Four.

I båtfolkets vård

2006-07-22T23:45:00.000+02:00

Under en promenad längs Fyris västra strand kom jag så småningom till husbåtarna som ligger förtöjda däri, alldeles vid Studenternas IP. Jag har alltid varit förtjust i detta litet smått pittoreska element i stadens närmiljö, skrev t o m en C-uppsats i etnologi på temat när det begav sig.

Min klädsel var udda kavaj med accessoarer som vandringskäpp och strumphållare. Jag hade tur, för när jag närmade mig en av de större båtarna slogs luckan till kajutan upp och ut kom Emíl, den godmodige fadersfiguren, en av centralfigurerna i det klansamhälle som båtfolket har det otvivelaktiga nöjet att ta del av. Han kallade in mig på en omgång baccarat med ingefärssprit och jag var inte sen att tacka nej.

Timglasets sand rann likt punsch som tillbringat en eftermiddag i frysboxen, vi hann följdaktligen med både middag och ostbricka innan diskussionen kom till universitetets utveckling sedan BASTU-reformen, stadens vanvård i såssarnas händer samt beröringspunkterna mellan båtklanens styre och det kollegiala ditot. Fram emot skymningens klimax erbjöds jag en båtplats och en spritkällare fylld med allsköns kryddsnaps, så starkt var det tycke som fattats mellan mig och Emíl. Emíl förstod, som jag, att ödet ville annorlunda och att en sådan flytt inte var aktuell.

Människan är uppenbarligen inte alltid och för evigt, människans varg.

En administrerad kollaps

2006-07-19T23:53:00.000+02:00

Så beskriver Per Lundberg och Christer Löfstedt den svenska akademien i nådens år 2006. Redaktionen på K&T har under sin existens hyllat hjältar som står upp för de värden som vi och många akademiker med oss svurit att upprätthålla och försvara ( se här och här). Nu iklär vi oss paraduniformerna och vecklar ut fanorna än en gång, så här välformulerad och effektiv retorik kan bara komma från forskare som utvecklats i en kollegial miljö.

Två tydliga tendenser pekas ut; kommersialisering och politisk (s)tyrning. Många är de som nu sagt ifrån, så många att vi nöjt konstaterar akademiens samstämmighet bakom följande dekret: Låt oss sköta våra egna affärer, släpp oss fria, bänd loss de kilar ni slagit in i det kollegiala styrets boning och höj de förbaskade fakultetsanslagen!

K&T försökte under eftermiddagen att få kontakt med herrarna Lundberg och Löfstedt för några kommentarer. Innebär debattartikeln att man är redo att skriva under sagda redaktions manifest för en fri akademi? Var man redo att frångå statliga krav på politiskt korrekta perspektiv och därmed riskera stängas ute från pengapåsar och prestigefyllda seminarieretreater på Hasseludden? Svaren uteblev, herrarna var kallade till Rosenbad för utskällning och risning.

Fyris som slagfält

2006-07-17T19:37:00.000+02:00

Rivaliteten som existerar mellan studenthemmen på St. Johannesgatan är väl dokumenterad och känd av alla Uppsaliensare, för K&T:s läsare i provinserna kan jag försäkra er om att den är dödlig. Handgemäng har startat mellan Uppsaliensiska bröder flera år efter erlagd examen, enbart på grund av den enes seniorsskap i Borgarhemmet och den andra i Norrbyska studenthemmet. Undantagstillstånd av den här naturen brukar inte tillåtas i längden i Uppsala, ej heller i detta fall. Så småningom manades ett par ansvarskännande äldre akademiker med inspektorskvalitéer till att ta upp den taktpinne, vilken tappat sin kraft under tidigare dirigenters ruggslitna regimer som ställts inför det tilltagande barbariets orkester, och inrättade studenthemsspelen där ynglingars aggressioner och ilska kunde få utlopp.

Så blidde det. Studenthemmen skulle förbrödras genom rodd och grekisk-romersk brottning. De olika hemmen utvecklade varsinna skolbildningar inom de tvenne idrotterna, Övre Fjellet blev kända för sin enastående taktkänsla i rodden medan Nedre Fjellet fulländade en brottningsstil där fotarbetet sattes i centrum.

Rosénska studenthemmet, vars vapen bränts in med järn i både min och Carl-Wilhelms lekamen, blev något av ett "all-round"-hem med en god kämparanda, hög lagmoral och fin fysisk form.

Så gingo vi alla ner till Fyrisåns stränder vid Järnbron, några brottades till borta var all oro, andra rodde till handflator förenats med årornas balsaträ. Vår opartiska domare fick bli Pater på Ansgarsgården och han dömde till Rosénska hemmets favör i rodden samt Norrbyska hemmets dito i brottningen. Genom fysisk anstränging och rent spel hade vi gått bortom juvenil rivalitet och funnit den enighet som ingen Uppsaliensisk student eller borgare borde förvägras. Döpta i eld hade vi nu tagit ett steg närmare den Hegelianska folkanden, för som det står i Matteusevangeliet kap 5, vers 9:

"Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner."

Den röde fursten

2006-07-07T18:22:00.000+02:00

De fredsälskande bröderna på studenthemmet hade bjudit in fursten till sittande sexa syfte att visa sin goda vilja och sina livsbejakande traditioner med sval punch, paddlar och sång. Furstens list skall aldrig underskattas och inte heller hans röda illvilja. Med sedvanligt lismande lät han sig till och med beklädas med den mindre hedersmedalj som bröderna överlämnade som fredsgåva. När så taffeln brutits och frackkavajerna förlänts till vila för stunden upptäcktes det illdåd som troligen varit furstens målsättning från kvällens begynnelse. Studenthemmets vackraste och äldsta standarpinne var försvunnen och bara några timmar senare anländer furstens budbärare med ett illa skrivet dekret på vanligt papper och med tuschpenna som anstår denne illdådare. Orimliga krav som "medaljer åt alla" och "alkoholfritt alternativ" för att inte tala om "veganska rätter på sittande sexor". Vad den röde fursten inte räknat med är den stolthet och den dådkraft som studenthemmets bröder besitter. Var och en av dessa bröder har skrivit minst en uppsats om någon av våra stolta krigarkonungar.

Slutstriden skulle komma att stå i Arkadiens grönska där mången broder stupat i forna strider för den sanna akademiska friheten. I raka led och med raka ryggar stod vi axel mot axel beväpnade med fäders paddlar och en god nypa friskt mod. Studenthemmets fana vajandes stolt på en provisorisk pinne gav oss alla extra mod. Den röde fursten mötte upp med en för svagare själar skrämmande brigad av stenkastande anemiska veganer i ostrukna schalar, alla tränade i "feministiskt självförsvar" av fursten själv.

I stridens hetta hördes Horace stolta stämma från flanken "Hur den studenthemska paddeln biter kom smaka på! Ur vägen moskoviter friskt mod i gossar blå". Efter en lång strid där några av studenthemmets kämpar retirerat för att punschen hunnit bli ljummen men sedan återvänt med nya krafter efter att ha inmundigat en sval kopp Facile stod så bröderna från studenthemmet som vinnare och kunde återta sin rättmätiga egendom. I den eviga Kampen mellan gott och ont har K&T vunnit ännu en seger. Den röde fursten har fallit och med honom de yngel av 50%-målet som utgjorde hans livgarde.

Den återuppståndna överbibliotekarien

2006-07-06T15:03:00.000+02:00

Överbibliotekarie Ulf Göransson har under åren fått utstå hård kritik, stundtals berättigad, stundtals befängd. Under det gångna året har dock Göransson tystat både den kunskapstörstande studentmobben men också den likt Mammon pengaförsmäktande universitetsledningen. Idag prisas hans namn. På listan över bedrifter finner vi:

Göranssons manövrar för att segla renoveringen av Carolina i hamn, trots att universitetet fegt backade ur redan vid den fjärde av de totalt sex etapperna. Carolina lever och andas en frisk och ljuvlig syréndoft. Vad mer kan vi kräva?

Göranssons egenmäktiga förfarande som räddade åtskilliga volymer från bålets förtärande flammor. Rationaliseringar under 2000-talet har gett upphov till flertalet tveksamma påbud från Rektor Magnificus, däribland bokbålen vid Carolina Rediviva. Göransson grep under våren 2005 in i ett bokbål som vaktades av polis med en egen privat insatsstyrka, en för ändamålet upprättad akademisk milis. Med det avbröts bokbålen som instrument för besparingar ty omvärlden provocerades till att rikta strålkastarna på händelserna och ytterligare tilltag i den riktningen förbjöds. Är inte detta vad encyklopedin kallar mod?

Göranssons insatser för att inhämta externa resurser i form av donationer och gåvor i ansvarstagande akademikers namn. Så sent som i våras fick Carolina överta fullmakten över den avlidne hedersdoktorn Greta Renborgs tillgångar, ett avtal som Göransson i allra högsta grad disponerat till Carolinas fördel. List och charm? Otvivelaktigt.

Anders Björck gör rätt i att hedra Göransson, tysta är de ligister som vanhedrat överbibliotekariens namn och tysta skall de förbliva.

Studenthemmets standarpinne

2006-07-04T18:50:00.000+02:00

Kära vänner!
Äntligen har vi nu återfunnit studenthemmets standarpinne! Kosmos är återställt och denna dag, tidigare ägnad den heliga Katarina av Alexandria, kommer framgent att högtidlighållas som Pinnens Vederfåendes fest! Återkalla således skallgångskedjorna, öppna stadens tullgrindar och övergå till annan verksamhet!

Seans i skärgården

2006-07-03T12:03:00.000+02:00

Hela redaktionen för K&T hade samlats i helgen tillsammans med dyra vänner och kollegor från Sveriges Förenade Sakrevisorer. Vi träffas regelbundet under året, utbyter erfarenheter och diskuterar vad som ligger i sakrevisionens verbalidiomatiska "pajp".

Efter mötet var över (varken protokollsanteckningar eller reservationer hade inkommit, kamraterna är samstämda och verkar i harmoni) beredde vi oss på två dagars festligheter och försvann sen in i dimman. Trerätters, Hallands (mycket exotiskt, men så går det när representanter från Linköping ansvarar för snapsinköpet), punsch till kaffet och paddling av både bröder och systrar som brutit mot en eller annan regel, ja, det fanns ingen hejd.

Inspirerade av våra vänner på Smålands Nation blev vi framåt småtimmarna tillräckligt motiverade för att utlysa indiansexa. Det var broder Friis, en relativt ny sakrevisor för Kollegiet för Grundforskning i Lund, som dristade sig till att göra själva hemställan. Mycket modigt och framåt av Friis, det ska ingen beröva honom men det olämpliga i att en i sammanhanget så ung och oprövad sakrevisor går och begär indiansexa väger tyngre. Efter att jag och Syster Blavatsky samtalat beslutade vi oss för att hänge oss åt indiansexan med full vigör, men att en disciplinåtgärd var att rekommendera i ett senare skede.

Festen fortsatte, dimman spred sig. Gyllenbögel slog sig i lag med broder Risenius och hävdade med femåringars envishet att Än en gång däran var skriven av Bellman, ett misstag som inte hade begåtts av någon av dessa herrar under normala omständigheter men i detta annalkande undantagstillstånd fick barnasinnet fritt spelrum. När sanningen kommit fram ett par telefonsamtal senare ångrade sig de båda djupt men fick smaka på den provisoriska paddel som installerats under dagen i form av den gigantiska stekspade som följde med stekhällen i den synnerligen väl utrustade gården. Här fick också Friis smaka och sen lade sig stillheten som en linnefilt över gården, stenarna och gräset. Vi var kollegor och kära vänner och skulle så alltid förbli.

Linnémedaljer

2006-06-29T21:37:00.000+02:00

Så har då Rector Magnificus instiftat den efterlängtade Linnémedaljen! För att hedra denna storhet firades det in på småtimmarna i vetenskapssamhällets festvåning med rött vin och pimpinella (som sig bör). Här fick också professor emeritus Sandström visa sin storhet som sånganförare, mycket uppskattat. K&T vill dock uttrycka sin rädsla för att denna nya medalj skall komma att konkurrera med den i sanning underskattade Gustav II Adolph medaljen.

K&T manar till eftertanke

2006-06-29T17:04:00.000+02:00

I ett utslag av svår fåfänga parat med ryggradslöshet har Gyllenbögel bett mig att registrera vår stillhetens och frihetens bulletin på Uppsala bloggkartan.se. Själv var jag motståndare till förslaget men har ändå i utbyte mot en tvagning med den nyinköpte rotborsten lagt mig i frågan och sätter nu mitt namn under denna förtvivlans begäran.

Excellens?

2006-06-21T20:10:00.000+02:00

Under etiketten "Verk- och myndigheter som är i stort behov av en avpolitiserandets reconquista" presenterar K&T Vetenskapsrådet. Rådet har till uppgift att stärka svensk grundforskning och det är gott i en era då såssarna gjort tiggare av professorer. När jag i egenskap av oroad medborgare och akademiker läser regleringsbrevet för sagda institution för att hålla mig uppdaterad i rikets affärer blir jag smittad av ångest och svårmod. Man har mage att svart på vitt skänka genusvetarnas milis fullmakt in blanco att storma från institution till institution och ställa våra starkaste och bästa mot väggen, inte alls olikt rödgardisterna i kulturrevolutionens Kina. Vilken tidning rapporterade detta när det begav sig?

Detta regleringsbrev måste rivas upp och ett nytt skrivas, vem kan sova djupt och ostört tills dådet är lagt till handlingarna?

Röd sexa

2006-06-20T17:27:00.000+02:00

Jag har alltid funnit Uppsalas Smålands Nation vara ett kreativitetens fyrtorn där de lite mer exotiska elementen i den studentikosa karaktären tillåtits flöda fritt. Detta har genom åren lämnat sina spår i form av lustiga avarter och nästintill provocerande små ceremonier. När Gyllenbögel och undertecknad bevistade hedersledamots- konventet som gick av stapeln i sagda nations hus men innefattade hela stadens hedersledamöter, så blev vi minst sagt förvånade på en rad punkter. Endast ett fåtal kan jag dela med mig av i skrivande stund.

Jag vill inte tråka ut er med en lång förteckning över sittningsdetaljer, även då denna sittning skulle tåla en genomgående dokumentering (t ex så lättade Inspektor på slipsknuten redan under varmrätten). Istället känner jag mig plägad att fylla ut texten om sexan.

Sexan var sittande och hade pågått i en trekvart. Då lyfter hedersledamot Cranströmmer glaset och klingar det som så:

- "Upp och hoppa, torrbollar, jag begär indiansexa!"

Smålänningarna anfaller pappersduken med gott mod och river av den en dyl "bandana" eller ett hårband, på den svenska som våra fäder hade velat att vi använde. Sedan knyter dom den runt huvudet. De med studentmössor vänder den bak och fram. Vi andra följde efter och så var vi plötsligt indianer, så lustigt!!

Under en indiansexa får deltagarna enbart dricka genever, det vore nästintill stadgebrott att inte göra det, så jag och Gyllenbögel drack oss varma om kinderna och sjöng ur den speciella indiansångbok som delats ut för syftet. Vi var i sanning indianer.

Kammarkollegial protokollsanteckning

2006-06-19T20:23:00.000+02:00

Undertecknad har tillsammans med Gyllenbögel valts in i Kammarkollegiets besvärsnämnd och bevistade under helgen verksamhetsårets första möte, vi konstituerade oss.

Tidigt inpå mötet blev det uppenbart att något är ruttet i kollegiets hjärta, självaste kansliet. Bröderna och systrarna hade inte fått nog tid på sig att förbereda sig, handlingar kommit ut en dag för sent och mötestiden var pressad. Den akademiska dialogen som Uppsaladelegaterna finner så central var helt sonika hotad.

- "Om vi ska kunna kalla detta för en demokratisk hantering så yrkar jag på att vi ajournerar oss i två veckor så att jag och mina kamrater får tid på oss att ta in och smälta materialet vi tillhandahållits" ropade Gyllenbögel rättfärdigt. Att det innebar att verksamheten i praktiken skulle ligga nere under den perioden var inget som broder G kunde ta hänsyn till i sin rättsiver, och gott så. Undertecknad var f ö beredd på att finansiera de andra ledamöternas resa från provinserna och helpension på Hotell Hörnan för att garantera den proceduriella fläckfriheten. Vi blev dessvärre nedröstade. Mötet fortsatte och ordförandeklubban föll gång på gång i rapp takt.

Vad gör besvärsnämnden när hela dess kropp är invaderat av teknokrater som sätter resultatet före resan? Kammarkollegiet, kronan i verket på den gamla svenska förvaltningen, är i stort behov av en storstädning och det är nu uppenbart att Gyllenbögel är kvasten! Den protokollsanteckning som för evigt är fäst vid den punkt på dagordningen där tjänstemannatyrannin visade sitt fyla tryne, är att betrakta som en gräns dragen i sanden. K&T har valt sida, har du?

Ansvarsfrihet eller frihet från ansvar?

2006-05-19T14:03:00.000+02:00

I dagarna lider föreningars, nationers och kårers verksamhetsår mot sitt slut. Stadgar, nedärvd praxis och åsikt(s)dokumentation dammas av och ställs mot den verksamhet som de facto bedrivits. Besvärsnämnder och verksamhetsrevisorer, dessa hedervärda paragrafernas pistoljärer, reträttposternas crescendo, äntrar scenen och tar en självklar plats i dess mitt.

Vad händer då revisionen visar på så allvarliga fel att styrelsen måste straffas, brännmärkas och förklaras olämplig? Ansvarsfriheten hänger på en skör tråd, men säg mig vilken församling som har mod att nyttja detta drastiska men verkningsfulla vapen. Ingen till dags dato, i alla de organ, nämnder, stiftelser, klubbar, föreningar som jag verkat i och låtit Hans Majestäts vilja flöda fritt i rummet, aldrig har detta ägt rum. Människan är svag och konflikträdd, och hon vet att ansvarsfrihetens nekande lätt leder till polisanmälan, en åtgärd som långt ifrån alla klarar av att ta ansvar för, än mindre utsätta den styrelse för som rott skutan under ett år. Våldsmonopolet kan vara nog så effektivt, men det som skötas kan mellan människor utan inblandning av tredje part, bör så låtas.

Det är därför hanteringen faller tillbaka på den praxis och kultur som råder i organisationen. Om styrelsen fruktar Vår Herre och Hans Majestät så räcker det för att samtliga dokument och stadgar ska stå fria från skändning när året gått. Märk väl att detta exkluderar föreningar där rödingar hänfaller åt dyl kaderpolitik och infiltration, där har sanna patrioter och gudsfruktande medborgare inget annat val än att polisanmäla och lämna saken över till ordningsmakt. Hårt mot hårt, inte en tum åt politruker och politikeradel! Vale!

Årets fest

2006-05-05T15:51:00.000+02:00

Firandet av sista april blev som förväntat. Valborgsfirandet, med grötfrukost i Odinslund och silllunch i skuggan från Gejersstatyn. Nykokta potäter och ett stadigt flöde av Bäska av vilket K&T lät oss väl smaka. Jag och Broder Horace hade tillsammans med Madame Blavatsky äntligen färdigställt årets bäsk. De renaste lätt rostade blommorna av gotländsk fridlyst Malört (såssepamparna har tillsammans med miljöterroristerna försökt hindra oss sanna konnässörer att njuta av denna) vilken lagrats i Paters jordkällare som koncentrat i 15 år, K&T gillar sin bäsk rekorderlig.

Denna kombination fick tungan att lossna hos även de mer timida av våra bröder och systrar och snart var allsången vid Obelisken ett faktum. "Vintern rasat" och "Än en gång däran" stärkte oss i själen på samma gång som brännvin från vårt land gjorde sitt till.

Vissa problem uppstod dock då en av våra systrar dristat sig att bjuda en ofrälse som dessutom valde att dyka upp i högtidsdräkt och VIT studentmössa redan innan mösspåtagningen. Efter en tillrättavisning och ordentlig offentlig paddling skickades han naturligvis ner i jordkällaren för att tänka över sitt beslut. Syster Widmark insåg sitt misstag och bad om ursäkt för händelsen, skönt eftersom paddling av systrar är problematisk då klänningar inte är väl lämpade att motstå detta.

Djupgående moralisk bankrutt

2006-05-05T14:37:00.000+02:00

Högskolornas är till sin natur svepta i ohälsosam svågerpolitik och sosseri. Inte nog med att dessa kreationer allt som oftast har 10 år på nacken om ens det, den ringa åldern innebär just att helt andra värderingar tillåtits styra när fundamentet till utbildningen lagts. De styrelseproffs och politiker som lockats över till styret över högskolorna har inte manglats möra i den akademiska miljön som Uppsala och Lund har att erbjuda och kan därför aldrig etablera ens bleka kopior av dessa inom de nyresta väggarna av betong och glas. Resultatet blir "lärosäten" utan moral, dygd och utan principer.

I morse vittnade nyhetstjänsterna om förfallet på Södertörns Högskola. Per From, en synnerligen välgödd gynnare med förflutet inom läkemedelsindustrin, förenar det värsta från näringslivets pengastinna storkar och politikerklassens klåfingriga kolikfall. Läxan lärd måste för K&T i alla händelser bli att män av Froms kaliber frodas i den sterila och rotlösa miljö som den moderna högskolan är, ingen veritabel rök utan eld.

Ohelig allians

2006-04-30T12:42:00.000+02:00

Minsann! Erlanderbrigaderna och K&T slår sig samman för att hylla Magnoliorna och konungen! För böfvelen! Studenter! Skärpning! Idag besåg E-brigaderna och K&T (Martin Wahlén, trevlig gynnare! Som för övrigt blev invald i (S)FS-styrelse på denna mycket behagliga lista) Rector rectum Bexell och Direktör Honethhaj, mycket trefvligt för böfvelen! Ja, hur som helst, nu ska vi inmundiga ädla drycker. Skål, på vär ära!

Vintern rasat

2006-04-19T22:47:00.000+02:00

Äntligen har våren kommit! vårbalen är i antågande och alla de andra sittningar som gör Uppsala till bygdehögskolornas avund. Idag hälsades våren på tillbörligt vis i form av inproviserad marsch från Geijerstatyn till Obelisken. Vi på K&T ser verkligen fram emot Allmänna sångens sittning i riksalen här närmast, mycket trevlig tillställning där snapsvisorna sjunges med både inlevelse och rätt tonläge.

Något som oroat mig ett uns är dock broder Horace nya intresse för Gaygasquen, i begynnandet var det ju underhållande att han med sin nyliberala inställning (karln har ju ibland utryckt åsikter som att det är trevligt med "drinkar") intresserade sig för dessa uttryck av mediacirkusens påverkan på tidsandan.

Dock måste jag säga att Broder Horace ibland ser märkligt lycklig ut efter en ordentlig paddling, ibland undrar jag om det verkligen enbart är ett utryck för det brodersband som skapas av en gnutta broderlig vardagspennalism. I ljuset av detta kanske broder förlåter mig om jag ifrågasätter att han fortsatte sin tvagning av både mig och broder Wetterqvist även sedan han överlåtet tvagningsborsten till Pater.

Nej nu är det punschen som talar, förlåt broder kom i min famn.

En kamrats bekännelse

2006-04-19T13:28:00.000+02:00

När lunchen på saluhallens eminenta restaurant Caviar hade avslutats och vi skridit genom stadens vårrusiga parker och gränder i ca 20 minuter avlade Gyllenbögel en munter bekännelse:

- "Jag har på min ära gått och anmält mig till vårbal men ännu inte till majmiddag, så lustigt!"

Sen kluckade vi varmt i vårsolen.

Åter till moralen

2006-04-15T12:34:00.000+02:00

Så rent, så oskuldsfullt men ändå världsvant, så oprövat i svensk politik. Herr Leijonborg, idag har högre makter beslagtagit din kropp och resultatet låter inte vänta på sig.

Meritokrati, genomskinliga rekryteringsförfaranden, återupprättande av bildningsidealet, frihet från särintressen, listan kan göras oändlig och det är den också i sin härlighet. Vi vaknar nu ifrån långfredagens introspektiva plåga till att vid frukosten få dricka ur denna glädjens källa.

Långfredagens förpliktelser

2006-04-14T23:47:00.000+02:00

Långfredagen ägnades åt ceremoniell fasta, späkning och stillhet. Klädsel: Kaftan. Till morgontuppens stolta sång rakade jag och mina kamrater våra huvuden och sjöng sånger i moll. Inget eller ingen kunde denna dag få oss att tänka på något annat än våra synder, vikten av att bevara vårt samhälles normer samt köttets förgänglighet.

Men man gjorde tappra försök. Pagrotsky satte tillfälligt stopp för bildningens förfall i ett sista försök att smickra in sig hos akademiens plågade garde. "Utbildningsministern" har förstås inte råd med ännu en universitetsrektor som nyttjar sin akademiska frihet till att falla ur ledet och bita den hand som föder honom. Gott så, vi kan omöjligen glömma Växjö, Örebro, Karlstad eller de andra glorifierade gymnasieskolor du och dina företrädare rest och certifierat. Du och din sort kommer att skörda vredens stormar i höst, ansökningstopp eller ej. Nu åter till stillheten.

Studenthemmets vanor och seder, del 1:2 Balförberedelsens klimax

2006-04-10T23:34:00.000+02:00

Frackskjortorna var märkta med namn i nacken, tvätten ordnades nämligen gemensamt och behovet att på ett enkelt sätt skilja skjortorna från varandra blev stundtals trängande. Tålmodigt ströks skjorta efter skjorta till järnets pysande och frustande melodi. Ändå tålmodigare var bröderna med stärkning på sin lott. En bra stärkning kräver sin man, spray och så stryk, spray och så stryk, om och om och om igen tills hela luften fylls av den lätt parfymerade arom som följer med flaskan.

Klädpressen är givetvis bemannad. Här behandlas de frackrockar vars bärare deltagit vid ett digert antal högtidsfester och som därmed blivit skrynkliga av att ha suttits på och annat otyg.

En och en troppar så småningen av när de fått sin skjorta strykt och stärkt, sina skor lackade och rockar pressade, manade som de är upp till sina celler där de små detaljer som gör högtidsdräkten så speciell att bära, väntar.

Skjortknapparna, manchetterna, den egenhändigt knutna flugan, de röda hängslen som är studenthemmets signum och lustiga lilla egenhet, allt omges av en helig lyster, en studentikos förnimmelse av mod, strid och eld. Bröderna är redo. Fortsättning följer.

Studenthemmets vanor och seder, del 1:1 Balförberedelsens morgon

2006-04-09T18:16:00.000+02:00

Hur vi lever, hur vi planerar de små detaljer som utgör livets stoft är avgörande för våra öden. I en kall och ogästvänlig värld svetsas vi samman av en gemensam historia och gemensamma riter. Idag vill jag dela med mig av mina minnen från studenthemmet, och då särskilt timmarna innan högtidsfirandet.

Kl. 7 prick blir vi väckta av Pater, det är dags för morgonbön. Till skillnad från andra dagar så reser vi oss kvickt ur våra lakan, det vankas bal, högtidsdräkten ska putsas, ögonbryn plockas och frisyrer läggas. Efter bönen och Paters högst giltiga utskällning av herrar Lundqvist och Granat för ovårdade celler, går processionen mot källaren och duschfaciliteterna. Som seden bjuder gillas enbart iskallt vatten före balkväll. Vi skrubbar varandras ryggar medelst en sång, för dagen Svinnsta Skär, och kluckar lite förnöjsamt när Gyldenskaft och Tyrén dristar sig till att sjunga "och på många andra ställen" där Gideon Wahlberg ej hade för avsikt att sagda textstycke skulle sjungas.

Balen må vara lagd till 17 DK, men jag och mina bröder har uppställning kl 12 i högtidsdräkt för champagne, snittar och lustiga lekar. Tiden är m a o knapp.

I tvättstugan står strykbrädor på rad, i hörnet finns en press och på andra sidan rummet alla de verktyg som nyttjas bör när skor ska förmås att skina som solen vid ekvatorn. Bröderna tillämpar arbetsdelning. Strykning och stärkning av skjortbröst, tre man, putsning och lackning av skor, två man, sy medaljer, tre man. Alla jobbar vi för hemmets allmäna goda, sånger sjungs och humör lyfts upp till gudars våningar. Fortsättning följer.

Vårbudget i förfall

2006-04-05T22:37:00.000+02:00

Det har alltid intresserat mig hur unga män och kvinnor formas i sina ungdomsår till att antingen bli ryggradslösa och svaga eller stålhårda hjältar med råg flytandes i ådrorna. Jag tillhör de som anser att den studentikosa kamratuppfostran som präglar livet i studentnationen är avgörande för danandet av en karaktär.

Frånvaron av dito syns inte minst i förhandlingarna om vårbudgeten där Alice Åström och Yvonne Ruwaida visar upp moraliska fibrer av synnerligen dålig kvalitet. Inte för att undertecknad, eller för den delen övriga medlemmar av K&T strävar efter höjt studiemedel, snarast motsatsen! Var är forna tiders grötstipendier och checkar hemifrån? Var är studenten som skyndsamt drar vidare från pantbanken på Bangårdsgatan där mormors silverkandelaber just bytt ägare?

Frågorna lämnar jag hängande för stunden men jag knyter gärna åter till ett synnerligen beaktansvärt påstående: Rödingen må även han fostras i ungdomsförbund, högskolekårer och mfs-stipendieresor till latinamerika, men ingalunda kan detta kompensera för den tid som Uppsala och Lunds ungdomar genomlider i nationens vård. Vad vore jag eller någon av mina bröder och systrar utan att ha blivit skrubbade med stålull både en och två gånger?

Nationell disciplinnämnd ger klartecken

2006-03-30T23:45:00.000+02:00

Utmärkt! Tuktas den som tuktas bör. När busar och råskinn försöker politisera vårt vackra Alma Mater med molotovs och bengaliska eldar måste lagstiftning till, det visste Churchill lika väl som Rektor Magnificus Bo Sundqvist när den senare ringde Natascha i Nobelkommittén för att dra igång vad som senare skulle bli en utredning om kårobligatoriet. Syftet? I långa loppet, självfallet att röka ut rödingar och falangister ur kårens alla hörn och vrår. Hur? Genom att fokusera kårernas verksamhet till 3 områden:

1. Ceremoniell beredskap
2. Upprätthållande av internt rättsväsende för att tukta och ansa den bildliga studentkroppen samt komma till rätta med fusk
3. Utgöra ett bålverk mot (s)tatlig förvaltning, inkompeten(s) och andefattig kvantitetshet(s)

Vik inte en tum, Broder Magnificus, vi står med dig!

Blomma som vuxit ur smutsen

2006-03-27T23:26:00.000+02:00

Att den socialdemokratiska svågerpolitiken är förhärskande i all svensk högre förvaltning, det har klarsynta samhällskritiker vetat sedan andra världskriget. Väldigt sällan, och då vill jag understryka ordet väldigt, kan även vårt vackra lands regim som kallar sig demokratiskt vald, se ljuset trots den lort man vuxit och frodats i så länge. Ett ögonblicks klarhet kan skänka insikt och den insikten kan leda till handling. Handlingen är i detta fall det val som fallit på Uppsala Universitets hedersdoktor sedan endast två månader, Jan Eliasson.

K & T när nu två fromma förhoppningar:

1. Att Herr Eliasson omedelbart rensar ut i det politiserade träsk som diplomatkåren förvandlats till under åratal av såsseri och inkompetens. När så är gjort bör han i nära samarbete med landets doktorandsammanslutningar arbeta fram regler som är anpassade efter doktoranders speciella kompetensområden (läs: förbud instiftas för icke-disputerade att befatta sig med diplomatyrket).

2. Att resten av utrikesministerns tid och resurser går till att besöka Oxford, Harvard, Yale och Åbo Kungliga Akademie för att där finna svar på gåtan om kvalitetssäkring i Bolognaimplementeringens tidevarv.

Med det önskar vi den nya utrikesministern välkommen på posten! Dixi!

Honeth ger sig till känna

2006-03-24T23:53:00.000+01:00

Än en gång däran, systrar och bröder, än en gång däran har Peter Honeth visat sig värdig posten som främsta haj vid allas vårt Alma Mater, Lunds universitet. I solidaritet med den uppsaliensiska flaggningen på halv stång har nämnda universitetsdirektör setts cykla genom Lundagård med vit slips (på min ära) och Lunds Studentkårs standar på halv stång, iklätt flor. Leve han!

Halvstång vid statsbesök

2006-03-22T21:09:00.000+01:00

Del 2

Herr Pagrotsky besökte under eftermiddagen Uppsala. Trots att utbildningsministern prioriterat statsbesök vid flera undermåliga högskolor i de norra provinserna före hans första Uppsalabesök som sittande på posten, togs han emot med öppna armar av Prorektor Lena Marcusson med entourage. Ingen skugga faller dock på henne, diplomatins spel mot överheten är nog så viktigt i en tid av akademisk ofrihet och statligt beroende.

Representanter för K & T befann sig dock utanför Universitetshuset där "Akademiens Vänner - en Vängrupp för Bevaranda av Upsaliensisk Kultur- och Idétradition" agerade efter sina ideal. Det undgick få, allra minst ministern själv, att flaggorna var hissade på halvstång. Här följer ett referat från ett samtal mellan undertecknad och Hilding Arrenius, Fil.Dr i Arkeologi:

HP: - "Jag noterar med viss förvåning att flaggorna är hissade på halvstång, trots att universitetets receptionister svär på riksvapnet att något sådant inte är beställt av Rektor Magnificus."

HA: - "Bror har både rätt och fel. Förvisso finns inget dödsfall varken på universitetet eller annorstädes rapporterat, där stämmer receptionisternas utsago. Jag och mina vänner, bror Levin och syster Palmcrantz, ser dock ett större offer ligga på altaret sedan många år tillbaka; den akademiska friheten. Den fria forskningen dignar under krav på politisk korrekta perspektiv och profitabilitet samt kreverar p g a undermålig finansiering. Jag, mina bröder och systrar är alla här för att visa att den förda politiken skördar offer och att i Uppsala får hedervärda offer ceremonier som kastar ljus på begångna orättvisor. Därför tog vi oss friheten att med vaktmästeriets goda minne sköta flaggningen under eftermiddagen."

HP: - "Bror är lika vältalig som han är klok. Jag noterar även att era fanor är klädda i flor?"

HA: - "Det är en alldeles korrekt betraktelse. När man ska göra något så ska det gå riktigt till. Floret finns där för att synliggöra att också de organisationer vi representerar står bakom den symboliska handling som mött utbildningsministern idag."

Efter skådespelet gick vi förenade till SNerikes Nation för en Bayersk och lättare vickning, glada i hågen och uppfyllda av en förvissning om att (s)tatens förtryck en dag ska falla.

Flaggan på halv stång

2006-03-22T20:34:00.000+01:00

Undertecknad noterade idag att vårt kära Alma Mater flaggade på halv stång. Ett mycket starkt ställningstagande mot den anländande "Kultur- & Utbildningsministern", denne man som inte ens disputerat.

Jag hörde även att självaste Rektor Magnificus vägrade delta i den populistiska ceremoni som helt ogenerat kallades "Ett samtal med studenterna".

Gott så Broder Magnificus stå på dig!!!

Regnell gråter skamset i graven

2006-03-20T21:15:00.000+01:00

Att universitetet utrymmer stadskärnan har debatterats länge och väl i andra sammanhang. Färdriktningen stakades ut redan de inledande åren på detta millenium och för varje år har vi i goda vänners lag tvingats fira av ännu en universitetetsreträtt från hus där vi levt och studerat, med fackeltåg som sträckt sig längs hela Biskopsgatan och tal som ekat mot universitetshusets marmorpelare. Med all respekt för vår Rektor Magnificus så är detta vägval ett tecken på att studenternas och lärarnas representanter, under rektors ledning i konsistoriet inte klarat av att hålla de s k "allmänrepresentanterna" stången. Resultatet har blivit en stad som saknar sitt universitet och att Dag Hammarskjölds Väg gradvis tilldrager sig epitetet "campusområde". Om processen följs upp hela vägen så är det en förflackning som aldrig kan skylas över eller ställas åter.

Så sätt fart, restaurera Historicum, Juridicum, Kv Munken och Musicum, sparka ut Väddö Folkhögskola ur Regnellianum - dess forna herrar bankar på porten och kräver sin rätt!

Akademiker, bliv vid din läst!

2006-03-19T22:14:00.000+01:00

Efter en torsdagseftermiddag med punsch och ärtsoppa på Uplands Nation, klädsel: högtidsdräkt, försvann undertecknad in i en dimma tjock som brandrök och har först nu under helgens sena timma återfått sinnenas skärpa och status. De vederkvickande elementen är tu: Bäskan som lagrats på fridlyst skånsk malört men framförallt det strålkastarljus som riktats på de långa vågor som sköljer fram genom den svenska arbetsmarknaden och som herrar Berglund och Löwdin förtjänstfullt deschiffrerat.

Författarna sätter fingret på en av vår samtids mest förskräckliga förhållanden; att individer med magister- och doktorsexamina går utan arbete. Dessa båda tveklöst flyhänta skribenter agerar i alster som inte tillåter alltför starka ställningstaganden i politiskt kontroversiella ämnen och tvingas därför till att gå som katter kring den heta och högst veritabla gröten. Här på K & T har vi alla avgett en ed till att ständigt och i alla dispositioner tala sanningen, alltså sjunga vi nu liksom så:

Resurstilldelningssystemet tvingar det mest ståndaktiga universitet att ständigt utöka sitt studentantal för att kunna inkassera de medel som finns till buds. Detta oavsett om man ens finner det lämpligt att, som t e x i Uppsalas fall, låta brukets söner och döttrar få ta del av den nära nog magiska lärdomsskatt som Geijer och Linné lämnat till vårt förfogande. Den släta figur Berglund påtalar i sin krönika görs enbart p g a hans politiska naivitet, kanske borde han ta med sig K & T:s manifest för akademien till kammaren för djupare studier? Hur det än blir med den saken så måste kandidater och magistrar få slippa förnedringen av att behöva ställa sig vid ett fabriksgolv efter avklarad examen. Det i sin tur kräver ett systemskifte i människosyn där vi erkänner att den stora majoritetens proletära fibrer aldrig kommer att kunna förvandlas till något annat än just det och att staten i sin dimensionering av akademien tänker om och tänker rätt!

Löwdin å sin sida målar ett scenario med en något varierad palett, här är det de disputerades nuvarande ställning i det svenska samhället som ifrågasätts i ljuset av de kvantitativa målens tyranni. Löwdins budskap mellan raderna ringer med en ton fyllig och klar; gör avklarad disputation till ett krav för högre poster i svenskt samhällsliv! K & T instämmer med ett rungande - Dito, broder, dito!

Kvalitetspaddel

2006-03-17T09:36:00.000+01:00

Tänka sig! Över en sen punsch medgav broder Horace att han ibland förvirras och inte kan hålla isär första och andra versen på Än en gång däran. Undertecknad samt broder Carl-Willhelm har nu hånat honom i en timme och paddlat honom i två. Vi hoppas samfällt på bättring och glädjes åt att Carl-Willhelms intresse för pennalism äntligen har kommit till sin rätt. Leve oss! Än en gång däran, på min ära!

Sossekomplott

2006-03-16T23:20:00.000+01:00

Hur kommer det sig att stora glastillverkare som Orrefors och Kosta boda inte tillverkar punchmuggar längre? Hur ska vi kunna avnjuta den dryck som fogar oss samman om vi inte längre kan tillgå glas av rimlig kvalitet? Genom ödets försorg är det nog visserligen så att de som är bäst lämpade att ingå i vår krets har tillgång till adekvat servis genom arv.

Har Sossarna infiltrerat våra ädla glastillverkares styrelser för att få dem att springa partiets ärenden? Detta förfaringsätt är ju vedertaget vad gäller våra kära Alma maters styrning, politiker i akademins hjärta, var är vi på väg? Först tog de vår akademiska frihet, nu vill de även ta vår självkänsla och våra nöjen, Vi på K&T hoppas innerligen att glasbranschen står emot politruckernas påtryckningar och att detta är en tillfällighet.

Pagrotskys skägg och dess konsekvenser

2006-03-15T00:03:00.000+01:00

Hur kunde det bli så här?

Vi tvingas varje gång vi vaknar öppna ögonen och släppa in en värld där rikets utbildningsminister även är kulturminister. Ja, jag läste senast idag en krönika som hävdade att Pagrotskys nymodiga skägg är ett försök att närma sig svårttillgängliga kulturarbetare. Trots detta, systrar och bröder, eller må hända på grund av detta, har public service televisionen valt att i år frångå själva sitt motto och syfte - public service - genom att för första gången på årtionden inte sända Studentsångarnas förstamajframträdande direkt från universitetstrappan i Lund.

Till en början misstänkte jag att rödingarna i Sveriges dubiösa mediaelit gjort en coup de´vision och planerade att istället direktsända de traditionsenliga, och därmed också i viss mån acceptabla, proletära initiativ som tenderar att färga första maj på andra mindre lyckosamma platser än Lund och Uppsala. Men nej! Det var istället värre än jag ens i mitt hjärtas mörkaste kammare kunnat ana. Istället för att förmedla den för moral, vett, etikett och goda värdegrunder stärkande vårsången har man bestämt sig för att satsa på sändningar från de olympiska spelen och världsmästerskapen i fotboll. Kan man annat är förfasas! Att förflackningen av samhället och bespottandet av allt som borde vara heligt skulle gå så här långt är värre än mina värsta mardrömmar.

Jag beder er därför, systrar och bröder, lystra till stridslurens klang i fjärran! Nu är tiden för studentrörelsen att samla sig och en gång för alla sätta ner sin lackskobeklädda fot. Att inte försvara Studentsångarnas rätt att likt en lisa för anden sjunga Längtan till landets samtliga verser rakt in i bultande svenska hjärtan i rikets alla gudsförgätna hörn vore på min ära att överge själva civilisationens grundvalar!

Ledarlösa drängar

2006-03-14T20:56:00.000+01:00

Orphei Drängar står utan härförare. För en traditionell manskör av OD:s kaliber innebär det ett dramatiskt avsteg från den kvalitet som Robert Sund under så många år odlat och ansat med sin sekatör och sin harv. En god manskör innehåller förvisso skickliga individualister som skapligt kan framföra en ode till glädjen på eget bevåg, men ingenstans får man leta efter en grupp så beroende av en fast hand och strypkoppel. Jag har under åren, och många med mig, dristat mig till att jämföra dirigenten för en manskör med en prefekt under de extraordinära omständigheter vi kallar för prefektstyre. OD står nu inför en kvalfylld vår och det är följaktligen med darrande anslag på tangenterna som jag meddelar mig denna afton. För kören innebär det en förlust som kommer att ta åtminstone fem år att återhämta sig från, under ett rättvist och hårt ledarskap. Oändligt mycket längre tid, om ledarskapet fallerar.

Men låt oss heller inte glömma, att det finns sorti och det finns sorti. Herr Sund slipper inte undan så enkelt, Orphei Drängar är trots allt världens främsta manskör. I ett samhälle där institutionerna försvagats till den grad att en människa alltid är fri att välja bort sitt deltagande, försöka vi minnas en tid då egenskaper som lojalitet, trohet och tålamod premierades och betraktades med avund. Herr Sunds företrädare dog i konsekvens med detta på posten, inte i sommarhuset på kusten, trettio år efter att man retirerat och ryckt upp sina rötter.

Sund ska ha all heder åt de framgångar som OD rönt under dessa i övrigt gudlösa tider men hans avgång väcker både förvåning och tvivel, Sund är i livet och vid god vigör. Plötsligt fick vi ett manfall i det sällskap som troget strävat efter resning av en byst till Herr Sunds ära vid Orphei Drängars Plats. Med bystar belönar vi lojalitet och strävsamhet - inte undfallenhet och opportunism.

Dilettanter på honnören

2006-03-13T11:11:00.000+01:00

Någon måste våga tala även då stämningen kräver att man ska tiga. Jag har under februari och mars månad burit på en växande vrede över sakernas tillstånd, ett tillstånd som vi alla från hög till låg accepterat och tagit som karvat i sten. Jag vill meddela mig nu, utan omskrivningar eller genom att skjuta sanningen i sank: Att som dignitär och sittande på honnören ha sin i övrigt obemärkta fästmö/fästman som bordsdam/bordsherre. Detta oskick förvandlar honnören till ett veritabelt zoo av både högdjur och parkskötare. Syftet med honnören är just att garantera ett ståndsmässigt bordssällskap till alla inblandade, i andra hand att resten av gasquebesökarna får se det ljus som deras hela liv skall lysa.

Att inspektorsfru/man får deltaga, ja det går ju faktiskt utmärkt då vederbörande allt som oftast är högt uppsatt inom akademien och kan föra sig i sammanhanget. Men kurators pojkvän? Jag lämnar frågan hängande, trygg i att mina läsare tar facklan och springer vidare, till trädgårdsgatan, st:larsgatan och ända bort till östra ågatan. För premierande av höga ämbeten och släktnamn, mot oskick i bordsplaceringshanteringen!

Willhelm von Brauns

2006-03-12T21:28:00.000+01:00

Som trogen ståthållare av tradition och kvalitet i utbildningen deltar jag naturligtvis i det Upsalaensiska nationslivet. Vad passar då bättre än en kväll i gott sällskap med punch och spex. Den årliga punchprovningen i biblioteket på vår nation är en självklarhet.

Jag vill bara göra lite reklam för denna tillställning då det brukar bjudas på många muntra stunder. Ibland chockar spexet till det riktigt ordentligt och klär ut sig till damer, mycket underhållande!

Sällan känner man sådan gemenskap som när man tagit av sig frackkavajen och i goda vänners lag avnjuter en Willhelm von Brauns. Horace stämma som leder oss alla igenom gluntarne ack vilken fröjd.

Vi ses där bröder!

Systrar är självklart välkomna på efterfesten, i vissa fall är man ju trots allt progressiv.

Franska studenter överträder mandat

2006-03-12T19:34:00.000+01:00

Frankrike har en lång och opassande tradition av politiserade universitet och studenter. Helgens händelser bör sättas in i det sammanhanget. Historiska konsekvenser av detta engagemang märker vi av i alltifrån postmodernism och hermeneutik till kvotering och campusområden. Med god argumentation kommer man dock långt. Vad har stött på här i detta bildningens ankargrund är inget annat än studenter som självsvåldigt missbrukar sitt mandat som studenter till att uttala sig i makropolitiska statsärenden. Det löser man med en knäpp på näsan och en smäll på fingrarna. Förfogar inte det franska kollegiet över en besvärsnämnd?

Bemanna fortet, bröder och systrar!

2006-03-12T18:58:00.000+01:00

Jaha, så var det dags igen. Men gott så, herr "utbildningsminister", det är därför vi är här. Att slå vakt om den lilla kvalitet som finns kvar i högre utbildningsväsende år 2006 kommer att visa sig vara helt avgörande för att rädda akademien undan (s)taten och dess idoga försök till att knäcka vår ande och kropp.

Att anföra demografiska skäl till utbyggnad av högre utbildning är inte bara programmatiskt diskutabelt utan också direkt omoraliskt. Allt handlar för bövelen om lämplighet. Befolkningstillväxten som tillsammans med ett borgerligt regimskifte möjliggör för en historisk minskning av intaget till högskolan kommer under Pagrotskys fortsatta tyranni att leda till en nivellering av allt som är unikt med Uppsala och Lund med resten av svensk högskola. Under sådana omständigheter behövs handlingsprogram och mannamod, därför proklamerar vi: Bemanna fortet, bröder och systrar, lede fi är kommen!

Fem åtgärder för svensk akademi:

1. Lägg omedelbart ner de 30 sämst presterande högskolorna ute i provinserna. Lägg sedan ner 5 stycken om året enligt samma princip. Deportera de friställda lektorerna tillbaka till Sveavägen 68. Rehabilitera de med ursprung i Uppsala och Lund och återanpassa dessa till lägre lektorstjänster vid LU och UU.

2. Höj fakultetsanslagen, öronmärk 80% av resurserna till grundforskning.

3. Återinför meritokratin, avskaffa all kvotering och alla "mångfaldsåtgärder". Friställ jämo, upplös Språkverkstaden och Studerandebyrån.

4. Bannlys politikerklassen och fackpamparna från universitetsstyrelser och fakultetsnämnder. Återinför det kollegiala styret.

5. Slå vakt om svensk högre förvaltning. Öronmärk tjänster för arbetssökande disputerade.

Vi ger oss inte utan strid!

Politik på upplysningens grund

2006-03-12T18:48:00.000+01:00

"LÅT OSS BÖRJA denna dystra odyssé nerifrån, med studenterna. Ett problem för svenska universitet gäller naturligtvis det som kommit att kallas mångfald."

Med dessa kloka och i dagens akademi alltför sällan uttalade meningar börjar ett stycke i den ack så rakryggade och integritersfulle professor Rothsteins senaste exposé över det långtgående förfallet av den tradition, kvalitet, kunskap och upplysning som universitetsväsendet en gång stod för och upprätthöll. Äntligen någon som ser till kärnan av problemet - dagens studenter, eller rättare sagt, politiken som har skapat dagens studenter. Är det konstigt att vi lidande tvingas bevittna en urvattning av allt vi tidigare stått för när mångfald, breddad rekrytering och 50%-målet tillåts agera ledstjärnor för det förkastliga politikerstyret över akademin? Knappast.

För att förhindra den vederstyggliga förflackning av så väl universitet som samhälle vi dagligen tvingas stå öga mot öga med, för att läka det blödande sår av sorg vi alla åsamkats av kvantitetens hejdukar, för att en gång för alla kväsa politikerstyret och återupprätta akademins sanna ledstjärnor bör vi alla genast lystra till och stämma in i Rothsteins stridsrop: Fram för ett återtåg till politik på upplysningens grund; fram för ett återupprättande av kvalitet och tradition vid rikets lärosäten, och detta snabbt, innan vi tvingas genomlida ännu en expansion i arbetsmarknadspolitikens vedervärdiga namn.

Dixi!

Kulturrevolutionära byggplaner

2006-03-10T15:25:00.000+01:00

Rödingar på Uppsala Studentkår har länge suktat efter att med kommunens hjälp cementera över stadens och akademins vagga, Odinslund för att där bygga hyresrätter åt inkvoterade A-kursstudenter. Lyckligtvis har K & T i goda vänners lag länge attackerat dessa mörka krafter med goda argument och sund livshållning. Igår vakade vi med punch (varm och gul), svenska flaggor, klädsel: udda kavaj. Vakten fyllde syftet att även denna kväll hålla schaktmaskinerna och kommunala ej disputerade teknokrater borta från vår svenska folkstams lund.

Våra hjärtan svävade ett ögonblick när innehavarna av det nyligen renoverade Dekanhuset höll upp sina kandelabrar till stöd och vinkade med gräddvita näsdukar. Gråten i halsen föll sig inte längre så avlägsen.

Vi må leva i en tid förpestad av kvantitativa målsättningar, postmodernism och politiskt tillsatta konsistorieledamöter, men hoppet lever så länge svenska medborgare med ryggrad och vilja av stål sätter uppoffring före dekadens. Det visade vi i natt.

Kvotering & Kvantifiering

2006-03-09T11:50:00.000+01:00

50%-målet, denna vedervärdigaste av styggelser leder nu till försämrad hälsa hos studenterna. Inte nog med att studenterna får mindre och mindre undervisning och resurser per capita. Dessutom får studenter med allt sämre arvsmassa komma in i akademins högborg med hjälp av kvotering och liknande. Det stannar inte där, dessa personer vars släktnamn ofta inte ens omnämns i adelskalendern skall UPPMUNTRAS att studera! Hur ska kvaliteten i utbildningen kunna bibehållas under sådana premisser?

Minister på villovägar

2006-03-09T11:10:00.000+01:00

Utbildningsministern behagar ställa in sitt påstått inplanerade möte med Uppsalas utbildningsväsendes dignitärer. Många är vi som förvånats över att herr Pagrotsky som utbildnings och kulturminister verkat helt ointresserad av att besöka landets akademiska och kulturella huvudstad. Mår han månne dåligt av tanken på att träffa de som verkligen vet något om dessa företeelser? Herr Pagrotsky föredrar att besöka de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som han och hans gelikar skapat i form av bygdehögskolor och andra monstruösiteter.

Ny Masterutbildning

2006-03-08T14:09:00.000+01:00

Hur kommer den nya masterutbildningen att se ut? När en etappavgång direkt till forskarutbildningen ger möjlighet för eliten kommer ju bara ett B-lag att finnas kvar till masterutbildniningen.

Vi behövs!

2006-03-06T23:43:00.000+01:00

Det kan konstateras att när det i svensk press skrivs spaltmeter av hyllningar till Kubas utbildningspolitiska under*, mångfald i högskolan presenterat som något positivt eller när diverse politiskt korrekta "perspektiv" ersätter bildning av traditionellt snitt, då behövs det en röst från det förflutna för att påminna oss alla var akademin har sina rötter. VI är den rösten, vi som står stadigt i den rika mylla av lärdom som Uppsala och Lund hämtar sin livskraft ifrån.

Välkomna till våra kvarter.

* Kubas regim beslutade under veckan att tillhandahålla "högskoleutbildning" på 900 orter runt om i landet. Vi på Kvalitet & Tradition undrar stillsamt hur Castro och hans hejdukar ska kunna tillgodose forskningsankytning till all den grundutbildningen.